Blogg E – The Elements of Journalism

Ord är makt.
Ord är också frihet.
Jag har använt det skrivna ordet som maktmedel för att uppnå en slags personlig frihet.
Boken “The Elements of Journalism” av Kovach och Rosenstiel fick mig att tänka på varför jag skriver och för vem.
Självrannsakan.
I ärlighetens namn är jag inte den där journalisten som gräver efter politiska skandaler och vill avslöja sanningen för en ovetande allmänhet i en korrumperad värld. Det är inte kampen för demokrati som driver mig. Men jag fick mig en rejäl tankeställare när de båda herrarna poängterade att det är press och media som stryps först när någon försöker ta över kontrollen i ett land och hindra demokratin. Yttrandefriheten kränks och det blir ett sätt att försöka styra folket. Utifrån den aspekten ligger journalistikens uppdrag först och främst i demokratins tjänst. Fri och ocensurerad press är en grundstomme för demokrati.
Kanske har jag tagit demokratin och yttrandefriheten för given.

Jag har svårt för konfrontationer öga mot öga och därför tar jag ibland till det skrivna ordet för att hävda min rätt eller föra fram en åsikt. Ett effektfullt sätt har jag märkt, inte minst om det jag skrivit har blivit publicerat. På min före detta arbetsplats kämpade jag i fyra månader för att få några futtiga semesterdagar utbetalda men varje månad när lönebeskedet kom blev jag lika besviken. Gång på gång missade lönekontoret denna lilla detalj och jag fick till svar: ”Det rättar vi till nästa månad.” Månaderna gick och plötsligt var min anställning slut och personalen på lönekontoret gick på semester. De tyckte att jag snällt skulle vänta tills efter sommaren med att få mina futtiga men dock välbehövda pengar.
Då lackade jag ur.
Rejält.
Jag hade tagit upp frågan på ett antal olika chefsnivåer utan resultat. Dags att ta i med hårdhandskarna. Dags att SKRIVA.
Jag skrev en saklig men intensiv anmälan till JO – justitieombudsmannen. Alla deras handlingar är offentliga. Borås Tidning snappade upp att ett känt Boråsföretag blivit anmält och skrev en artikel med utdrag ur min anmälan. Dagen efter publiceringen hade jag mina pengar på kontot.
Märkligt, för tidigare hade lönekontoret hävdat att det inte går att göra utbetalningar hursomhelst, man måste vänta tills nästa ordinarie utbetalning.
Jag började förstå mediernas makt och vilket ansvar som följer med skrivandet. Makthavare har respekt för pressen, fruktar den. ”Den lilla människan” har här en kanal till frihet och trots allt har jag kanske ändå en drivkraft att skriva i demokratin och rättvisans tjänst.
Men det för mig också till nästa punkt.
Vem skriver jag för?

Det icke så nobla svaret är att jag hittills har skrivit för min egen skull, för att uppnå rättvisa för mig och min familj och för att sprida mina ideal. I några fall har det jag skrivit fört med sig att människor blir berörda och upplysta vilket jag sett som en klar bonus. Jag skriver för att påverka men framförallt för att tydliggöra för mig själv var jag står.

Ett dilemma som jag ständigt hamnar i är just att hitta balansen i det personliga engagemanget kontra opartiskheten. Boken “The Elements of Journalism” talar om att neutralitet inte kan vara ett mål, snarare självständighet.

Här kan man dra paralleller med förra blogginlägget då det är viktigt att hävda sig gentemot sina chefer och ta kamp mot marknadsstyrningen och kommersialismen. Boken belyser ett intressant exempel där arbetsgivaren inte per automatik är densamma som betalar ut ens lön. Journalisten får sin lön utbetalad av ett medieföretag men arbetsgivaren är läsaren/lyssnaren/tittaren.
Om man som journalist gör detta till ett mantra kanske det blir lättare att ”stå upp” mot mediejättarna.


Ytterligare hot mot det journalistiska uppdraget förutom vinststyrningen är korruption, censur, diktatur, terrorism osv. Men kanske är det största hotet mot journalistiken journalisten själv?

Journalisten är trots allt bara människa.
En människa som bibehåller självständighet gentemot allt riskerar också att bygga också upp en distans till allt. En sådan människa blir till sist väldigt ensam.
Jag tror att det på vägen är lätt att falla i vissa gropar. När man glömmer läsaren och bara skriver för sin egen skull vare sig det gäller att uppnå makt, tjäna pengar eller förverkliga sig själv. Kanske börjar man skriva för att hålla sig väl med makthavare eller andra i sin närhet för att undvika att bli den utstötta sanningssägaren som alla aktar sig för att bli förtroliga med.

Lojaliteten till medborgarna.
Jag ska tänka mycket på detta.
Och aningen mindre på mig själv…